Satt på tunnelbanan häromdan, eftersom skitbilen var på verkstad. Bredvid mig stod två yngre* män, den ene talade i mobil.
‘Nej, jag kan inte, jag och Henka ska spela badminton’, sa han och jag
rös av obehag. Inte för att de skulle spela badminton, det borde jag
också göra, den enda motion jag får är när jag springer runt och letar
efter min egen mobil. Nej, jag rös för att han sa ‘jag och Henke’, istället för
‘Henke och jag’.
Jag har fått lära mig att man aldrig aldrig sätter sig själv i första rummet. Inte i tal, inte i handling, inte ens i tanke.
Tror det är en generationsfråga det där, för alla unga verkar säga ‘jag
och Henke’ nu för tiden. Men var går gränsen? Vid vilket årtal började
man sätta sig själv i första rummet?
Har du, käre läsare, lust att
delta i en garanterat ovetenskaplig – men ändock – empirisk liten
studie? I så fall, gå in här och skriv. Säger du ‘Henke och jag’ eller ‘jag och Henke’? Och hur gammal är du? Så ska jag sammanställa
forskningsresultatet vad det lider.
*Yngre och yngre, de var säkert över 30 båda två. Det där med ålder är ju relativt, gubevars.
På Ryska var det “Vi med Henke” 20 år sen.
Med detta uttryck menar man att vi är bara två personer – han och Henke.
Nu Ryska unga också säger “Jag och Henke”. Tråkigt.
Henke och jag, 53 år. Att sätta “jag” först har nog med de senaste ca tjugofem årens jagfokusering att göra. “Satsa på dig själv!” och liknande deviser har nästan blivit något av en plikt för de uppväxande att leva upp till. Jaget kopplat till viljan – där andras “jag”- blir sekundärt.
Jag och Henke – nyss fyllda 39, språkpolis och språkfetishist!
Jag säger både och. Och jag är din syster. Den regeln lärde jag mig aldrig som liten, utan först i Spanien där jag blev utskrattad för att jag sa jag först. Tydligen så finns det ett uttryck för det där, att “man sätter åsnan först”. Intressant att det är så åldersbetingat. Kram!
Är väl räknad till den “äldre generationen” som femtiosex-åring. Jag tycker också att det är fruktansvärt när jag hör ett “Jag och Henke”, rycker till varje gång!
Jag är tjugoett och säger nog mest “jag och Henke”! Kanske är som du skriver…
Henke och jag. Sture, 63.
jag och henke. och jag är 21. verkar som om du har rätt, när det gäller åldern och hur man säger.
Henke och jag. Men jag har aldrig skänkt det en tanke förrän nu… Är 38.
Jag säger “Henke och jag”, och jag är 35. Gillar din blogg, du skriver så härligt!
är 32 och säger nog dessvärre jag och henke, men jag kommer tänka på det i framtiden. man vill ju inte framstå som en egoist 😉 gillar din blogg och lycka till med båten.
Säger båda. Kanske “jag och Henke” aningen oftare.
Är sjutton år.
Att sätta sig själv i första rummet är väl det ärligaste man kan göra?
“Henke och jag”. Men så är jag ju 43 också …