Okej, för den som försökt göra spöken rumsrena i snart tio år är det dags att ta sig an nästa uppgift.
Varje gång jag läser diagnosen “neurologisk funktionsnedsättning” blir jag arg. Visst, det är jobbigt att ha ADHD eller Asperger och man behöver stöd för att få vardagen att fungera – men – MEN – MENMENMEN!!!! – båda diagnoserna är samtidigt fulla av möjligheter. Så kan vi börja med att kalla det funktionsdifferentiering? Tack?

Beethoven, Da Vinci, Van Gogh, Einstein, Newton, Shakespeare, Asimov, Goethe är alla, visserligen i efterhand, klassade som Aspies. Spielberg, Dali, Jack Nickolson, Whoopi Goldberg är några som lär ha ADHD, i alla fall om man ska lita på min snabbgooglade research. Och vad har dessa människor gett oss? Da Vinci lär ha tagit 12 år på sig att måla Mona Lisa. Än sen? Beethoven var periodvis klädd i trasor och vägrade klippa håret.
“He was absent-minded to the point of insanity. Whether he dined or not was immaterial to him. Somebody once presented him with a horse, but he forgot all about the animal, and had its existence recalled to him only when the bill for its keep was sent in. At one time he forgot his own name and the date of his birth.”

Visst, det handlar om funktionsnedsättningar, men också mycket mycket mer än så. Annika Sundbaum-Melin, en av mina favoritjournalister, vet numera att hon har ADHD. La Camilla likaså. Ingen av dem lever i högönsklig välmåga, båda kämpar för att få ihop tillvaron, men nog har de berikat vår samtid. I alla fall min.

Så jag ska kämpa för ett samhälle som stagar upp vardagen och frigör den enorma kreativa kapacitet som folk med funktionsdifferentieringar har. För allas vårt bästa.