Jag ligger och är så nära, nästan nere, bara ett andetag till så har sinnet sjunkit ner i sömnen, bara ett – enda – andetag – till

Doink.

Nehe, inte börja tänka, keep on target, keep on target, det är sååååå nära, den är nästan här redan, runtomkring och inuti och överallt den ljuvliga sömnen och

Doink

Nehe, inte börja tänka, inte på nånting, kan man ha det bättre, varmt täcke, kall nästipp, trygg, varm, lugn, hunden som en liten boll mot magen, sval kudde, varmt, mjukt

Doink

Jag är en sten som ska sjunka i vattnet, ner ner ner till ingentinget, doink, jag är en sten som studsar på ytan utan att sjunka, doink, doink, doink

Va fan!!!! Hur svårt kan det vara, att somna? Varenda barnunge kan ju det. Vad är klockan? Hur länge har jag legat här egentligen? Inte titta, inte räkna timmar, hinner sova, det är lugnt, ta det lugnt, inte tänka, varmt täcke, perfekt kudde

Doink

Men gahhh – det är för varmt ju, täcket, och det kliar i knäna och får hunden verkligen luft där under? Tänk om hon bara dör, kvävs, hur kan hon sova där, måste kolla om hon andas, låste jag dörren?

Hon andas, så klart, hon sover ju alltid där, men hur? Hur får hon luft? Fattar inte. Jag skulle få panik. Låste jag dörren? Sluta, sov sov sova. I morgon måste jag få ihop den där trailern, undrar om jag hittar nån parkeringsplats, brukar finnas om jag är där tidigt, men åhhhhh vad det kliar i knäna, sluta tänk på det, sluta tänk över huvud taget.

Jag är trött – eller? Jag var ju trött nyss – nu är jag bara kissnödig.

Inte ens den enklaste sak klarar man av …