Blog Image

Shit happens

samlagsljud på skiva

Allmänt Posted on Wed, February 02, 2011 23:09:59

Läste det här nyligen, och Regina Lund har ju alltid varit duktig på att ta ut svängarna, men knappast först.
När jag arbetade på Alpha Records låg Dan Tillberg där. Låg är ett på alla sätt korrekt ordval.

Minns inte vad låten hette, men när den skulle spelas in är svårt att glömma. Det var ett himla hysch hysch kring det hela. Vi fick aldrig se henne, men snacket gick ju dan efter, så klart. Hon hade legat på flygeln i en nedsläckt studio och Dan hade spelat på henne tills en orgasm i rätt tonart klämts fram. Dagen efter ringde hon och frågade om det gått att använda – eller om hon kanske skulle komma dit igen? Det behövde hon inte. Det gick att använda. Tror skivan fick heta Erogena Zoner sen. Tror inte den sålde så bra. Tror ingen fick prata om hur inspelningen gått till.



den galaktiska terroristen

Drömmar Posted on Wed, February 02, 2011 10:24:54

Som jag har skrivit förut drömmer pojkvännen om rävänglar i princip varenda natt, senast planterade vi kylskåp på Saturnus eftersom jordmånen där tydligen är optimal för den typen av växtlighet. Skruvormarna drar sladdar och kylskåpen växer så det knakar. Lysande affärsidé.
Själv har jag betydligt jobbigare drömmar. I natt kämpade jag mig genom nån form av underjordisk forskningscentral, jagad av vakter och soldater, men lyckas komma fram till schaktet som leder till själva centrum. Där väntar den sista vakten, han lägger fingret på min panna och allt öppnas i lika delar smärta och ljuvlighet tills jag börjar gå sönder, då tar han bort det och låter mig åla in i schaktet och jag förstår att det är så jag måste göra för att få planeten att explodera. Sätta fingret på kärnpunkten.
Men hallå? Planeten har liv och konstskatter och ädelstenar och öknar och träd, varför ska den explodera? Ingen aning, men det måste den, så jag ålar vidare och svävar samtidigt ute i rymden och tittar på och tänker – det där klarar jag aldrig. Hitta kärnpunkten, visst, men spränga en hel planet, jag som inte ens kan trampa på en myra?
Knappast.
Jo, jag klarar det, för inom ett ögonblick exploderar den.
Va!?!?!?!
Det finns inte ord som beskriver alla känslor som väller fram när jag ser detta, svävande en liten bit bort.
Sprickor sicksackas upp, lavaliknande substans pressas ut och hela den enorma planeten mullrar ljudlöst sönder, slungar sig själv i bitar, omöjligt långsamt exploderar den och det går inte att förstå. Det fanns liv där.
Jag har gjort detta. Det måste varit nödvändigt. Varför?
En lite mindre, ny planet bildas av spillrorna och den blir hängande i nån sorts förvirring och jag vet att den har två val. Stanna kvar och leva som död eller ge sig av och leta upp en ny stjärna och börja om. Den ger sig av, svisch så är den borta och jag vaknar.
Tung i huvud och hjärta. Varför? Kommer grubbla på det hela dan. Varför?