Tisdag;
Vaknade med migrän, spymigrän, fanfanfan, skulle ju skriva för kustskepparen ikväll!!!!!!! Spyr och fokuserar, spyr och fokuserar och kämpar mig dit och – skriver fast bokstäver och siffror böljar framför ögonen – och – alla rätt!!!!!!!!!!!! (Om vi bortser från ett litet slarvfel som inte räknades)

På bilden kan ni se sånt som jag kan nu, och jag får därmed köra mitt jättestora skepp och jag är så sjuuuuukt stolt, i ordets rätta bemärkelse. Så stolt att jag inte kan somna, det bara bubblar i kroppen.
Onsdag;
Skulle ner till Växjö med morgonflyget, gick upp halv fem, men askmolnet sa ifrån, så det blev till att vänta och vänta och vänta, sen åkte vi och sen landade vi och ojojoj, kastvindar, åska och aska, det var ingen lek.
Vacklar ut, skakig av sömnbrist, turbulens och dageneftermigrän. Vi ska till en gård utanför Växjö, Pierre är medium, han är så bra att jag gråter, och så spyr jag lite på deras toa, fast jag kommer ihåg att stänga av mikrofonen, och så får jag färska ägg och brunnen hästskit av familjen, perfekt till odlingarna jag har på däck och sen är det äntligen dags att åka hem.

Säcken med hästskit funkar fint som kudde, kommer hem halv tre på natten, får frukost på sängen vid åtta och “hurra hurra hurra” – jag är 53! Fast lite trött, då, men det kanske är helt naturligt vid min ålder?