Kärlek är ett ord vi använder som om vi vore överens om vad det betyder. Typ var och varannan låt handlar om kärlek.
Jag tycker var och varannan låt handlar om att nån inte kan leva utan nån annan och vill ha denne för sig själv. Något som, i mina ögon, inte alls har med kärlek att göra. Lust, längtan, dålig självkänsla och kontrollbehov snarare. Den värsta låten jag vet i det avseendet är Stings “Every breath you take“.
Så jag har funderat mycket på vad kärlek är. Och efter långt och länge kom jag på det. Vet inte om jag skrivit det förut, men det tål i så fall att upprepas.
Kärlek är att vilja någon annan väl – även när det inte gagnar en själv.
I den här artikeln hävdas att kärlek kanske inte ens finns. Men dom talar, som de flesta, om den kärlek som vill få en själv att må bra. Det drar mer åt egoism i mina tankar. Ibland har man tur, och älskar någon som älskar en tillbaka och livet låter dessa två njuta av dopaminrus och annat. Och ibland har man inte samma tur. Först då vet man vad ens kärlek är för sort. Den självcentrerade, egoistiska, eller den som vill väl – även när det inte gagnar en själv.
vettigt. miss you.
Redan i antiken skilde man mellan Eros och Agape, den själviska och den osjälviska kärleken. Vi är födda med ett ego även om vi inte vill kännas vid det. Men föreställ dig att leva med en ängel (om nu de saknar ego). Hur skulle det bli i längden? Vilka skuldkänslor skulle det generera? Jag tror att livet skulle bli outhärdligt för den mänskliga till slut. Samvaron är en dans där stegen utgörs av givande och tagande. Om en människa är helt utgivande för en annan individ räknar hon nog med att få det hon ger ut från någon annan. Moder Theresa räknas som närapå ett helgon för sin insats för sjuka och fattiga. Räknade hon med en plats på parkett i himmelriket? Kanske!Vi är människor, vi tar små små myrkliv i utvecklandet till att bli fullkomliga. Vi kommer aldrig att bli det i den här tillvaron, men de där små stegen av kärlek måste uppskattas.