Hittade en gammal bild, från en tjärn i Dalarna. Det känns så sorgligt att den lilla flickan tyckte hon var så ful att ingen nånsin skulle kunna älska henne. Jag var ju inte ett dugg ful …


Hur som, jag älskade grodor och grodyngel på den tiden. Dom retades inte och brydde sig inte om hur man såg ut heller. Och det fanns fullt av dem i tjärnen. Jag tog hem yngel i en glasburk och släppte tillbaka dem nästa gång vi åkte dit, med farmor. Nästan alla brukade överleva.
Om råttan överlevt är fortfarande oklart. Jag stänger ett rum i taget och ställer in en tallrik med mat. Om maten är gnafflad på vet jag – råttan lever. Då ska jag försöka fånga den och släppa ut den. Eller tämja den kanske – har alltid gillat råttor. Bara dom inte väcker en mitt i natten och kämpar med katten i ens sovrum …