Jag avskyr fulla personer. Flyktmekanismen sliter och drar när promillehalten ökar i sällskapet. Att stanna blir att kämpa mot förakt, rädsla, ilska och äckel. Och ett litet mått av avund. Tänk att bara skamlöst kunna släppa kontrollen – låta egot bre ut sig och följa varje impuls. Gråtmild, lysten, aggressiv eller bara dum i huvudet. What ever.

Jag förstår inte hur folk gör, hur de törs, att de inte skäms. Och jag orkar inte med dem, ältandet, klibbigheten, det självupptagna, så jag går hem.

Alltid går jag hem. Så nu sätter jag namn på det. Hej, jag heter Caroline och jag är alkofob.