Ensamheten äter upp mig. Jag tillhör dom som är uppvuxna när barnsjukdomar var en anledning att åka hem till nån man inte kände för att bli smittad och få det överstökat. Så jag tycker egentligen att det där med corona är nåt vi som inte tillhör riskgruppen lika gärna kan utsätta oss för. Men jag lyssnar på mina barn och myndigheter och är med på att plana ut kurvan så sjukhusen hinner med. Just idag finns det många lediga platser på intensiven. Men jag stannar hemma ändå.

Veckor av varannandagsfeber och lite ont i lungorna har fått mig till det – för att inte riskera att smitta nån annan. Och jag känner mig som värsta hypokondrikern. Är jag inte lite sjuk idag? Gör det inte lite ont? Har jag inte en grads feber? Vi har alla förvandlats till hypocoroniker.

Och just den här hypocoronikern ägnar dagarna åt att förvandla rötter till drakar. De har blivit rätt många nu …